För några veckor sedan skrev jag ett inlägg om att jag sått höstpotatis på en bit jord i trädgårdslandet, och då menar jag bokstavligen PÅ jorden. För här behövs det inte grävas. Jag la istället potatisarna på marken och toppade med ett tjockt lager halm. Nu har potatisarna grott och växt så pass att plantorna tagit sig hela vägen igenom halmen och man kan se de gröna bladen. Några potatisar till midsommar har jag då inte men säkerligen ett gäng att dra upp i slutet av sommaren och bortåt hösten.
Och det är minsann inte bara i halmhögen som det ploppar upp potatis, utan även i drivbänkarna där jag förra året odlade potatis samt i växthuset där jag tror att några komposterade potatisar fått liv och grott i jorden. Så ser odlarlivet ut, det är minsann inte alltid sant att som man sår får man skörda.