Jag brukar skämta med mig själv och säga att jag är urusel på att odla betor, något som de flesta nybörjare brukar ro i land hur de än gör. Men som med allt blir man ju bättre med lite övning, det gäller i högsta grad även odling fastän jag upplever att många med mig förväntar sig kunna skörda rejält redan första året då man satt spaden i jorden.
Förra året var mina största betor på sin höjd i storlek med rädisor men i år var storleken åtminstone fyrdubblad, alltså som riktiga betor man köper i affären. Och när jag för någon vecka sedan pysslade, städade och donade i trädgården fick jag syn på en polkabeta i landet som hade storlek av en mindre kålrot! Så det gäller minsann bara till att ligga i och arbeta med jorden, sätta sina frön och skörda vad som än ges. Och faktum är att det var fler än jag som hade gjort fynd i rödbetsland, för ett par meter därifrån hittade jag ett sorkbo där de samlat på sig små polkabetor och lite morötter. Ett fröjdefullt julbord med rotfruktsfest för sorkfamiljen och jag glädjer mig vid att även minibetor kan komma till glädje och användning om så för någon annan än mig själv. Nästa år lyckas jag säkert odla än större, då är ju både jag och jorden ett helt år bättre.